IF Sylvia - Kalmar FF 0-5

Kevin Eriksson, som stod för flera riktigt bra räddningar, intervjuas efter match. Foto: Håkan Wetell

Historien är fylld av berättelser om människor som försöker komma på sätt att få tag i något som ser något som ser fint ut på avstånd. 

Någon ska flyga till solen men vingarna smälter.

Någon annan, som råkar vara räv, sitter under ett träd och suktar efter bär hen inte når. När några av dem så småningom ramlar ner visar det sig att de inte var särskilt goda. De var sura, de var inget att ha - och där satt du och stirrade och suktade helt i onödan.

Sensmoralen är tydlig. Bliv vid din läst.

Det är en mycket trist lära som fjättrar.

När Sylvia går in i Svenska Cupens andra omgång gör man det mot Kalmar FF, som för närvarande ligger tvåa, på samma poäng som ledande Örgryte, i en division två snäpp över vår.

Att tänka att man kanske kan klara av att chocka dem och liksom knipa till sig ett avancemang är varken jämförbart med att stöpa sig vingar av vax och sätta kurs mot den närmaste av alla rymdens stjärnor, eller ens att stirra upp på klasar fulla med röda bär några meter utom räckhåll, men det är en uppgift som börjar i tydlig motlut.

Inramningen är lite annorlunda.

Sylvias lagkapten har skickat en spellista till speakern som vi kör under uppvärmningen. 

SportExpressen har två kameramän där.

Jag försöker hitta en internetkabel att låna ut till gästerna (och får själv låna en av kamerakillarna som jag får låna vidare).

Tränarna intervjuas av någon som sitter i Stockholm.

Det är kul, det känns lite märkvärdigt.

När Sylvia går ut på uppförsbacken som är PCA den här kvällen gör man det med en bra energi, och under de inledande minuterna rusar man fram. Under matchens inledande minuter är man det lag som skapar något framåt i den mån något framåt skapas. Ett tag låser spelbolagen matchen. Ares Sadri och Sammi Sulejmanovski har båda skapliga lägen.

Efter tolv minuter börjar uppförsbacken bli ganska brant.

Kalmar tar ledningen genom Chukwuemeka Paul Nnamani i samband med en hörna, och bara fyra minuter senare ökar lutningen ytterligare då Kalmar tilldöms ännu en hörna och 1-0 blir 2-0 via en egen spelares fot.

Jag säger till Pierre som är speaker att jag tror tricket med uppförsbackar inte är att titta upp för dem utan bara titta rakt ner där man går så att de ser ut som vilken raksträcka som helst.

Sen är det minut 18 och ett otagbart långskott utifrån förvandlar branten till en vägg.

Nu går det inte att springa upp längre, nu måste man klättra för att nå toppen.

Och det ska ges till Sylvia att de försöker.

En reducering är bara några centimeter bort minuterna innan Kalmar gör 4-0 sedan Chukmuemeka Paul Nnamani kniper bollen på mitten, driver igenom försvaret och kommer ensam mot Kevin Eriksson som går ut och möter, men ändå får höra bollen rassla till i nätet bakom sig när Kalmars anfallare avslutar sin soloräd.

I halvtid genomför Sylvia några byten. Man tar in Simon Cakar, Axel Floric och Viggo Brönner för att få till en annan tyngd, och eftersom det bara blir ett mål i andra halvlek måste det anses som att det fungerar.

Men Kalmar är skickliga. Inte heller när de luftar några reserver och går ner i tempo bjuder de på några misstag för Sylvia att haka fast sig i och häva sig uppåt; inga felpassningar, inget slarv.

Sylvia skapar ett par bra lägen men Kindberg i Kalmarmålet testas inte alls på samma sätt som Kevin Eriksson, som gör ett par riktiga klassräddningar i andra halvlek och håller nere siffrorna.

Slutresultatet fastställs bara minuter efter att gästerna låtit genomföra ett dubbelbyte. Särskilt många minuter hann inte Charlie Rosenqvist vara på planen innan han sköt in 5-0, också detta ganska kort efter att Kalmar tilldömts en hörna.

Svenska Cupen 2025 var en uppförsbacke vi tog oss en bit upp i, och därifrån fick beundra utsikten en stund (och den var fin) innan vi ramlade ner för den.

Såhär.

Det är en rolig match att spela och som man borde kunna gå stärkt ur eftersom man visar så mycket karaktär och inte slutar försöka kämpa för att man fått svindel av divisionsklyftorna, men mer än så behöver det inte vara.

För IF Sylvia är en bit ifrån Superettan än.

Vi måste ta oss an division 1 först, och jakten mot att nå den går vidare redan på lördag, då vi möter Rågsved borta.

Vi riktar fokus ditåt, istället för att ligga och grubba på vad som hänt om vi satt något - eller båda!- av de där lägena vi skaffade oss tidigt i matchen. Tänk om, tänk om. Det är tänk om, och inte ambitionen, som är stjärnan det inte går att flyga till eller bären utom räckhåll.

På återhörande.