Bortom allt blänk som är kval till Europa League och Bråvallafestivalen skulle Sylvia försöka stänga vårsäsongen på ett poängbringande sätt. Vi fick låna City Gross Arena.
Men nej, att flytta ut till Lindö för kvällen hjälpte inte resultatet även om det på sitt sätt var en trevlig upplevelse. Det finns trots allt få saker som kan mäta sig med att stå på en mindre läktare under en regntung himmel som ändå håller ihop som vore det för ens egen skull, låta vinden ge en en omgång och se på division 2-fotboll.

Sylvia ställde upp med nästan samma manskap som i derbyt mot Sleipner: skillnaderna var att Oliver Beletic gick in som vänsterback istället för Anton Hallstensson, och Sanel Hamzic startade på topp tillsammans med Linus Brunzell eftersom Ihab Naser var avstängd.

Lindös lite dammiga konstgräs inbjöd till en del märkliga vändningar och abrupta avbrott. Det tog ett tag för både Sylvia och Haninge att vänja sig vid att inte räkna med att bollen nådde fram, eller att den plötsligt till synes självmant ändrade riktning.

I den sjunde minuten utbröt kalabalik i Haninges straffområde. Brunzell låg på och stressade gästernas försvar som totalt misslyckas i kommunikationen och plötsligt hade någon nickat bollen i eget mål.

Det var en på sitt sätt fantastisk inledning. Men säg den glädje som varar.

Haninges påpasslige Ahmed Riahi tog vara på lite slarv i Sylviaförsvaret och kvitterade i den sjuttonde minuten. (Undertecknad vågar knappt andas de minuter som följer på en Sylvialedning, håller vi undan någon kvart brukar det reda ut sig men...)

Drygt tio minuter efter 1-1 fick samme Ahmed Riahi ännu ett bra läge som han misslyckades med att slarva bort och 2-1 är ett faktum. Det hade varit ett snyggt mål om det inte varit för att det var fel lag som gjorde det.

Sylvia kom ut med ny energi i andra och skapade flera bra halvchanser men trots dessa och ett högt bollinnehav blev det aldrig särskilt farligt och vi avslutar vårhalvan med bara en poäng på de sex sista matcherna.

Nå vad är det man brukar säga?
När det regnar så vräker det ner.

Nu tar vi ett litet uppehåll, spottar i nävarna och kommer igen.

Kudos till alla som letade sig ut till City Gross Arena, förresten.  

Det började ungefär som det nog var tänkt att det skulle. Kontrollerat, återhållsamt. Sylvia och Sleipner rörde sig i vida cirklar omkring varandra och trots att hemmalaget startade med ett högt bollinnehav tog det ett antal minuter innan de ens var över på offensiv planhalva. Ingen skapade något värt att skriva hem om. Ingen ville vara den första att riskera någonting, inte så tidigt.
Det hände alltså inte så mycket och det var gott nog.

Det är viktigare att markera och bevaka poäng än att det ska hålla på och hända saker.

Efter en statisk första halvlek luckrades det så sakteliga upp i andra. Det var Sleipner som tog initiativen men särskilt effektiva var man inte, Sylvia höll undan och tog ledningen genom Felix Bengtsson (skickligt frispelad av Christoffer Tapper Holter och Jacke Lindahl). Det skedde i den 78:e minuten, och det blev inledningen på matchens två bästa minuter.

Noterade i samband med detta fint stöd på läktaren dessutom.
För Sleipner som ändå varit ”det spelförande” laget kom Sylvias ledningsmål som en smäll på käften. Dessvärre väckte den dem mer än vad den bedövade och de svarade med 1-1 i minut 81.
Och med en minut kvar av ordinarie speltid drog Philip Özer ner ridån med sitt eländiga 2-1-mål.

Nå, det sista ordet är ännu inte sagt.

På torsdag möter vi IFK Haninge på City Gross arena, kl 19:30.

Det kan inte finnas hur många ”lag” som helst i en stad, inte i någon stad. Och bland dem som finns etablerar sig snart en rangordning som när den väl inrättat sig är näst intill omöjlig att rubba. I Norrköping tornar IFK upp sig och under lång tid var Sleipner den obestridliga ”tvåan”. Sedan hände det något. Lite oförhappandes gick IF Sylvia sedan och gick upp i Superettan och NT skrev en text som hade rubriken ”Inte längre i skuggan av IFK och Sleipner”, och som länge satt uppe i fikarummet i klubbhuset nere vid Bollspelaren.
Sedan gick tiden så som tiden alltid går. Superettan kom och gick, en blinkning i Universum. På Bollspelaren tränade Frankrike under Dam-EM för några år sedan och nu spelas det rugby någon gång ibland. 2015 försvann Sleipner upp i ettan medan vi flöt omkring här, i division 2 Södra Svealand, i skuggan. Det var säkert nästan en återgång till den där för länge sedan etablerade ordningen.
IFK, Sleipner, Sylvia.

Men bara nästan.
Det finns en föreställning om att ingenting rör sig fortare än ljuset förutom skuggan, för när ljuset kommer fram är skuggan redan där och väntar på det.

Och nu är de här igen, det är vi och dem.

Av egen kraft ställde vi oss jämsides med den som stod närmast toppen en gång alldeles oavsett hur väl det rimmade med någons uppfattning om rådande ordning eller inte. Sedan en tid tillbaka är det IFK, och sen är det ”Sylvia och Sleipner”. Rivaliteten oss och dem emellan är själva kvittot på att ordningen inte är inrättad. Det finns en hel del tyngd i det här mötet.

Båda dessa kombattanter har haft det lite kämpigt med formen den senaste månaden. Sleipner har förvisso inte förlorat (än) men 0-0 mot jumbon Assyriska var ändå en missräkning, de har också spelat oavgjort mot Kumla här om veckan. I senaste omgången stod man alltjämt för en stark upphämtning borta mot Motala, som ledde med 2-0. När det mötet var till ände skrev vi 3-2 till gästerna i protokollet.
Och vi har snubblat och försökt återfå balansen. 1-0-förluster mot Linköping och Boo följdes av en hedervärd poäng borta mot Örebro Syrianska och så gick Rynninge och vann hemma på Porten omgången därpå.

Efter den matchen lovade Kim Hellberg att vi ska få se ett ”rakare Sylvia igen” i de matcher som återstår innan sommaruppehållet.

Och så gick vi och tog oss till final i Danske Banks Herrcup i torsdags då vi vann över Eneby med 2-1, en bra uppladdning inför derbyt mot Sleipner.

Inbördes ser det ut såhär lagen emellan:
13/5- 2015 IFS – IKS: 2-2
25/8 – 2015 IKS – IFS: 3-0
-
21/5 2012 IFS – IKS: 2-2
20/9- 2012 IKS – IFS: 0-0
-
9/6 2011 IKS – IFS: 0-5
29/8 2011 IFS – IKS: 5-0
2011 var ett väldigt trevligt derbyår.
-
27/5 2010 IFS - IKS: 1-2
19/8 2010 IKS – IFS: 3-1
-
22/6 2009 IKS – IFS: 2-1
13/8 2009 IFS – IKS 1-1

Nå, vad är det nu det brukar heta? Det finns tre typer av lögner: lögner, förbannade lögner, och statistik.
Sleipner är förstås favoriter inför imorgon, men sen när är favoritskapet någonsin något annat än ett ok man får släpa på?

Allting ligger öppet.

Truppen: Abbe Aziz ,Antonios Badhke, Filip Bahar, Oliver Beletic, Felix Bengtsson, Linus Brunzell, Carl Björk, Sebastian Detterman, Ylber Gubertini, Anton Hallstensson, Tarik Hamza, Sanel Hamzic, Jakob Lindahl, Julius Lindgren, Ihab Naser, Christoffer Tapper Holter, Oscar Törnfeldt  och Fadel Youssif

Avspark: 26/6 kl 19:00, på Östgötaporten.

Efter att ha besegrat Eneby BK med 2-1 är Sylvia i final i Danske Banks Herrcup 2017. 
Abbe Aziz klev fram och tog kommandot på MAXIvallen på torsdagskvällen. 18-åringen gav dessutom Sylvia ledningen, som sedan Anton Hallstensson dubblade innan Eneby reducerade och slutresultatet 2-1 höggs i sten.

Den 25 juli möts Sleipner och Motala och därefter vet vi vem vi ställs mot i finalen, som spelas den 16 augusti.