Det började ungefär som det nog var tänkt att det skulle. Kontrollerat, återhållsamt. Sylvia och Sleipner rörde sig i vida cirklar omkring varandra och trots att hemmalaget startade med ett högt bollinnehav tog det ett antal minuter innan de ens var över på offensiv planhalva. Ingen skapade något värt att skriva hem om. Ingen ville vara den första att riskera någonting, inte så tidigt.
Det hände alltså inte så mycket och det var gott nog.

Det är viktigare att markera och bevaka poäng än att det ska hålla på och hända saker.

Efter en statisk första halvlek luckrades det så sakteliga upp i andra. Det var Sleipner som tog initiativen men särskilt effektiva var man inte, Sylvia höll undan och tog ledningen genom Felix Bengtsson (skickligt frispelad av Christoffer Tapper Holter och Jacke Lindahl). Det skedde i den 78:e minuten, och det blev inledningen på matchens två bästa minuter.

Noterade i samband med detta fint stöd på läktaren dessutom.
För Sleipner som ändå varit ”det spelförande” laget kom Sylvias ledningsmål som en smäll på käften. Dessvärre väckte den dem mer än vad den bedövade och de svarade med 1-1 i minut 81.
Och med en minut kvar av ordinarie speltid drog Philip Özer ner ridån med sitt eländiga 2-1-mål.

Nå, det sista ordet är ännu inte sagt.

På torsdag möter vi IFK Haninge på City Gross arena, kl 19:30.

Det kan inte finnas hur många ”lag” som helst i en stad, inte i någon stad. Och bland dem som finns etablerar sig snart en rangordning som när den väl inrättat sig är näst intill omöjlig att rubba. I Norrköping tornar IFK upp sig och under lång tid var Sleipner den obestridliga ”tvåan”. Sedan hände det något. Lite oförhappandes gick IF Sylvia sedan och gick upp i Superettan och NT skrev en text som hade rubriken ”Inte längre i skuggan av IFK och Sleipner”, och som länge satt uppe i fikarummet i klubbhuset nere vid Bollspelaren.
Sedan gick tiden så som tiden alltid går. Superettan kom och gick, en blinkning i Universum. På Bollspelaren tränade Frankrike under Dam-EM för några år sedan och nu spelas det rugby någon gång ibland. 2015 försvann Sleipner upp i ettan medan vi flöt omkring här, i division 2 Södra Svealand, i skuggan. Det var säkert nästan en återgång till den där för länge sedan etablerade ordningen.
IFK, Sleipner, Sylvia.

Men bara nästan.
Det finns en föreställning om att ingenting rör sig fortare än ljuset förutom skuggan, för när ljuset kommer fram är skuggan redan där och väntar på det.

Och nu är de här igen, det är vi och dem.

Av egen kraft ställde vi oss jämsides med den som stod närmast toppen en gång alldeles oavsett hur väl det rimmade med någons uppfattning om rådande ordning eller inte. Sedan en tid tillbaka är det IFK, och sen är det ”Sylvia och Sleipner”. Rivaliteten oss och dem emellan är själva kvittot på att ordningen inte är inrättad. Det finns en hel del tyngd i det här mötet.

Båda dessa kombattanter har haft det lite kämpigt med formen den senaste månaden. Sleipner har förvisso inte förlorat (än) men 0-0 mot jumbon Assyriska var ändå en missräkning, de har också spelat oavgjort mot Kumla här om veckan. I senaste omgången stod man alltjämt för en stark upphämtning borta mot Motala, som ledde med 2-0. När det mötet var till ände skrev vi 3-2 till gästerna i protokollet.
Och vi har snubblat och försökt återfå balansen. 1-0-förluster mot Linköping och Boo följdes av en hedervärd poäng borta mot Örebro Syrianska och så gick Rynninge och vann hemma på Porten omgången därpå.

Efter den matchen lovade Kim Hellberg att vi ska få se ett ”rakare Sylvia igen” i de matcher som återstår innan sommaruppehållet.

Och så gick vi och tog oss till final i Danske Banks Herrcup i torsdags då vi vann över Eneby med 2-1, en bra uppladdning inför derbyt mot Sleipner.

Inbördes ser det ut såhär lagen emellan:
13/5- 2015 IFS – IKS: 2-2
25/8 – 2015 IKS – IFS: 3-0
-
21/5 2012 IFS – IKS: 2-2
20/9- 2012 IKS – IFS: 0-0
-
9/6 2011 IKS – IFS: 0-5
29/8 2011 IFS – IKS: 5-0
2011 var ett väldigt trevligt derbyår.
-
27/5 2010 IFS - IKS: 1-2
19/8 2010 IKS – IFS: 3-1
-
22/6 2009 IKS – IFS: 2-1
13/8 2009 IFS – IKS 1-1

Nå, vad är det nu det brukar heta? Det finns tre typer av lögner: lögner, förbannade lögner, och statistik.
Sleipner är förstås favoriter inför imorgon, men sen när är favoritskapet någonsin något annat än ett ok man får släpa på?

Allting ligger öppet.

Truppen: Abbe Aziz ,Antonios Badhke, Filip Bahar, Oliver Beletic, Felix Bengtsson, Linus Brunzell, Carl Björk, Sebastian Detterman, Ylber Gubertini, Anton Hallstensson, Tarik Hamza, Sanel Hamzic, Jakob Lindahl, Julius Lindgren, Ihab Naser, Christoffer Tapper Holter, Oscar Törnfeldt  och Fadel Youssif

Avspark: 26/6 kl 19:00, på Östgötaporten.

Efter att ha besegrat Eneby BK med 2-1 är Sylvia i final i Danske Banks Herrcup 2017. 
Abbe Aziz klev fram och tog kommandot på MAXIvallen på torsdagskvällen. 18-åringen gav dessutom Sylvia ledningen, som sedan Anton Hallstensson dubblade innan Eneby reducerade och slutresultatet 2-1 höggs i sten.

Den 25 juli möts Sleipner och Motala och därefter vet vi vem vi ställs mot i finalen, som spelas den 16 augusti.

Det har dragit ihop sig till semifinal i Danske Bank Cup, Östgötacupen, och för Sylvias del betyder det Eneby BK på MAXIvallen.
Eneby besegrade Assyriska med 1-0 i kvarten, och i åttondelsfinalen slog man Norrköpings Akademiska FF med 4-3.
Sylvia har vunnit sina två senaste cuprelaterade matcher med 4-1, i kvarten Torstorp, dessförinnan Åby IF.
Josef Alacam kommer att döma, assisterad av Mark Josef och Benjamin Joseph.

Truppen:
Abbe Aziz
Antonios Badhke
Oliver Beletic
Felix Bengtsson
Linus Brunzell
Sebastian Detterman
Philip Eriksson
Ylber Gubertini
Anton Hallstensson
Tarik Hamza
Sanel Hamzic
Jakob Lindahl
Ihab Naser
Christoffer Tapper Holter
Oscar Törnfeldt 
Fadel Youssif

Avspark 22/6 kl 19:00 på MAXIvallen