Lugnet mitt i stormen.

Vinden inne på Linköping Arena var inte av det blyga, försiktiga slaget. Den kastade runt med papper och halvfulla kaffekoppar som om den fick betalt för det.

- Det kan bli jobbigt att slå hörnor i det här, sa Stefan Hellberg som var på plats på arenan tillsammans med Sylvias nydubbade ordförande Mats Andersson.

Sylvia fick börja i motvind, och undertecknad tänkte genast på flygplanen, Draken, Gripen och det där Saab-planet jag inte kan namnet på, som man passerar på väg in i Linköping; och på hur man helst lyfter plan i vind som kommer framifrån eftersom motvind tillåter dem att klättra i en brantare vinkel. De får skjuts uppåt; maximalt lyft under vingarna. Alltså var det, rent symboliskt sett, en ”bra sak” att vi fick börja på den planhalva vi började på.
Och det verkade inte som att ”teorin” var jättefelaktig då Felix Bengtsson (serverad av Hampus Lönn som frispelats av Manasse Kusu) redan i den tredje matchminuten skickade ledningen i Östgötaderbyt till Norrköping.
Men.

Liksom i mötet med Haninge förra lördagen visade det sig snart att det här tidiga ledningsmålet inte alls var en indikation på vartåt.

Hemmalaget AFK Linköping kopplade grepp om matchen och blev de som stod för initiativen, medan Sylvia, aningen förvånade över den här utvecklingen som ju inte alls stämde överens med hur det skulle bli, försökte komma underfund med vad det var som var på väg att hända.
Kanske är det här en konsekvens av att det gått lite ”för lätt” under försäsongen; undermedvetet tänker vi att eftersom det här är en sådan match som vi ”ska vinna” så kommer det att ske alldeles oavsett.
Nå, Johan Kjellbergs 1-1 kanske ruskade om oss lite men det var Adin Pehiljs 2-1 knappt trettio sekunder senare som förhoppningsvis blev smällen som slår hål på idéen om att det finns matcher man kommer vinna bara genom att ställa ut skorna, eftersom ”man ska det”.
Efter att Kjellberg gjort 1-1  skickade Sylvia i samband med avsparken iväg bollen ner till Julius Lindgren, men bollen hann inte nå fram innan den påpasslige Pehilj var där och gav AFK ledningen.
Innan halvleken var till ände passade de dessutom på att öka på avståndet, till 3-1.

Med en haltande kvasiteori om fördelarna med att starta i motvind var det dags att inför andra halvlek tänka ut något annat att tro på vid sidan av det som händer på planen och som verkligen spelar roll. Jag kom inte längre än till vi får medvind nu. Och det är ju det man säger, när saker går bra, att man ”har medvind” (utom möjligtvis piloter).

Det var i alla fall lite mer drag under galoscherna i det Sylvia som kom ut efter vilan. Och även om det slarvades en del med andrabollarna och även om vi fortfarande tappade för mycket boll på mitten så tog vi oss tillbaka in i matchen.  En kvart in reducerade gästerna. Återigen noterade vi Felix Bengtsson i målprotokollet, den här gången sedan han säkert plockat ner ett inlägg från Hampus Näsström.
3-3 stod sedan Marwan Baze för, efter att ungefär hela laget fått testa skjuta på ömsom Henrik Norrman, ömsom målställningen.
Givet hur det sett ut i första sa vi oss att vi ”ändå” skulle vara glada för en poäng, om vi fick behålla den för den här eftermiddagen som sakta färdades mot kväll kändes inget givet. Men när Manasse Kusu måttade skott och fick in en riktig praktträff i 91:e och det rätt som det var stod 3-4 på tavlan började vi hoppas, och stick i stäv med allt sunt förnuft, räkna med mer.  För hur var det nu, visst var väl det här en sådan match som vi bara skulle vinna?
En del i publiken hade redan rest sig och gått när vi spelat 94 minuter och hemmalaget tilldömdes frispark.
Det här blir det sista som händer, konstaterades från överallt runt och omkring. Och det sista som hände blev i all sin prakt det sämsta (inom rimlighetens gränser) som kunde hända när ingen tid återstår: Mohamed Yousef gjorde en Jacke Lindahl. Det var ett fantastiskt frisparksmål, det var bara det att det väl kunde låtit vänta på sig till nästa helg då AFK möter Södertälje istället?

Hur man än vänder och vrider på det, och även om 4-3 för en sekund tillät viss girighet att sippra ut, går det inte att vara alltför missnöjd med att vi – som låg under med 3-1 i paus - lyckades vända runt och får med oss en poäng hem idag.
Nu har vi klarat av en vinst, en förlust och en oavgjord i serien. Check, check, check.

Redan på onsdag ska Sylvia besöka Linköping Arena igen, men den här gången för att möta BK Derby i Danske Banks Herrcup.
Närmast för vår del i serien väntar IK Sleipner, på Östgötaporten den 1 maj.