Träningsmatch 

Lördag den 19/1 kl 16.00 

IF Sylvia mot IFK Lidingö FK 

Välkomna!

Brödrakampens Simon Carlsson och IF Sylvias assisterande tränare Daniel Jernberg med tröjan som ska vara och ta kampen mot cancer.

Det började som en hemvändaraktivitet, någonting ett gäng gamla vänner roade sig med i Finspång i juletid.
- Vi träffades och spelade en hockeymatch, säger Simon Carlsson, en av initiativtagarna. Matchen spelades mellan ett äldre och ett yngre lag - tanken var väl den att det skulle vara storasyskon och småsyskon som drabbade samman, och det var så det kom att kallas Brödrakampen.
Men det som från början var tänkt som en rolig grej växte snart till något större.

- Vi märkte snart att att det bildades ett genuint intresse från läktarhåll kring våra matcher, säger Simon Carlsson. Och då beslutade vi oss för att försöka blanda nytta med nöje. Vi började ta ut ett frivilligt inträde, vi såg till att det fanns en kiosk, och vi ordnade tävlingar i periodpauserna. Varenda intjänat öre skänktes sedan oavkortat till Barncancerfonden.

Under de sex år som gått sedan insamlingen först såg dagens ljus har projektet utvecklats. På de senaste tre åren har sammanlagt 249 000 kronor skickats till Barncancerfonden.
Förra året slog Brödrakampen rekord. Då samlade man in hela 120 000 kronor.

I takt med att projektet ökat takt har också engagemanget utifrån tilltagit. Konceptet är fortfarande detsamma. Ett gäng gamla - och mindre gamla - vänner spelar en match kring jul. Men utöver den tillställningen har också företag, idrottsföreningar och idrottsprofiler gått in och bidragit genom att skänka gåvor, matchtröjor och dylikt, som Brödrakampen sedan säljer på Tradera för att få loss mer pengar till insamlingen.

Simon Carlsson listar exempel på människor och föreningar som bidragit.
- Det finns många storheter. Nicklas Bäckström, Washington Capitals, Johan Franzén, Detroit Red Wings, Sam Larsson, Feyenoord Rotterdam, Brynäs IF, Luleå Hockey, Djurgårdens IF, AIK, HV71, Växsjö Lakers och Svenska Skidlandslaget.
Men det är ändå lite särskilt kul när det är idrottare som har anknytning till länet som är med och hjälper till. Vi har haft Ken Sema, Filip Dagerstål, Alexander Fransson, Christoffer Nyman, Jimmie Ericsson, Jonathan Ericsson, Vita Hästen, Linköpings HC och så nu ni, IF Sylvia, vilket vi förstås är mycket glada för.

Sylvia har skänkt en matchtröja som signerats av spelartruppen och ledarstaben som var med och tog klubben upp till division 1 2018. Den överräcktes idag av assisterande tränare Daniel Jernberg och kommer auktioneras ut tillsammans med andra bidrag. 
Vill man bidra till insamlingen i kampen mot cancer hos barn kan man klicka på länken här samt följa Brödrakampens instagramkonto: brodrakampen.
Där finns information om alla auktioner och händelser.

Brödrakampsmatchen 2018 kommer att spelas den 22 december klockan 15:00 i Klimatteknikhallen i Finspång.

IF Sylvia är stolta över att få vara en del av det här fantastiska initiativet.

Oliver Beletic och Robin Gustavsson.

Under veckan som gått har vi rapporterat om några spelare som glädjande nog valt att förlänga sina avtal med Sylvia över 2019. Nu lägger vi ytterligare ett par namn till den allt ståtligare listan; försvarsspelaren Oliver Beletic och målvakten Robin Gustavsson.
Vi har inte sett jättemycket av varken Oliver eller Robin på planen under året som gått, men bortom matcherna har båda dessa ynglingar i allra högsta grad varit inblandade i allt som hänt i IF Sylvia.

Beletic (19) har hållits borta från spel av en trilskande ländrygg men är nu återställd, och har sedan laget återgick i träning efter ett kortare uppehåll i början av november tränat fullt ut.
- Jag är bra nu, säger han. Jag känner ingenting.

Adnan Ergül säger såhär om Oliver Beletic:
- Det är en fantastisk personlighet, han fungerar väldigt bra i gruppen och trränaren [Kim Hellberg] tror stenhårt på honom. Det är en ung Norrköpingskille med framtiden för sig.
Dessutom är han vänsterfotad och vänsterfotade växer ju inte på träd, direkt.

Jag för vidare berömmet till Oliver efter träning.
- Det är kul att höra att de tror på mig, säger han. Jag är är ju otroligt sugen på att få bevisa mig nu när jag missade hela den här säsongen.
Så du var hela tiden inställd på att stanna?
- Ja, förutsatt att jag var önskad såklart. Jag trivs jättebra här, i laget och i den här miljön i stort. Jag ser fram emot att vara med på nästa nivå.
Och har du några särskilda mål inför nästa säsong?
- Min prioritet är förstås att vi som lag tillsammans ska etablera Sylvia i "ettan". Det tror jag är allas huvudmål. Vi drar åt samma håll.
Sen på det personliga planet tänker jag jobba så hårt jag kan för att komma tillbaka fullt, och ta en plats i laget. Jag brukar lyckas när jag bestämt mig för något, så jag känner mig trygg i att det kommer gå hur bra som helst nu med.

Målvakten Robin Gustavsson (19) har varit i IFK Norrköping sedan barnsben.
- Förutom de två år i Lindö som jag tror de flesta 99:or gjorde så har jag alltid varit här på  Östgötaporten, säger han. Jag gick tillbaka till IFK:s U17 från Lindö och sedan kom jag till Sylvia, via IFK.
Och från och med nu är du enbart kontrakterad av oss, eller hur?
- Ja. Nu är det bara Sylvia som gäller. Jag är alltid glad när jag vet att jag ska hit, på match eller på tränning.
När jag försökte föreställa mig hur det skulle vara att inte ha Sylvia att gå till längre insåg jag att det skulle bli väldigt tomt. Jag är glad att jag är kvar.

Hur ser du på din roll kommande säsong?
- Den här säsongen var min huvudsakliga funktion mest att se till att konkurrensen var hög på målvaktspositionen i laget och det hoppas jag att jag bidrog till, men nu vill jag försöka vara med och slåss om en plats i startelvan. Jag vill ha mer speltid. 
Den som är bäst är såklart den som ska stå, så jag ska försöka vara på tårna. Visa att jag är ett alternativ.

Att vara reservmålvakt och mest verka tjäna som slipsten åt den ordinarie kanske inte ser ut som världens mest tacksamma uppgift utifrån, men Robin Gustavsson  belönades med att få spela Svenska Cupen mot Djurgården i höstas. 
Och utan att ha stått i särskilt många matcher gick Robin in och gjorde en finfin insats mot detta Allsvenska topplag.
- Det var en höjdpunkt för mig såklart, även om det kunde gått bättre, säger Gustavsson om matchen. Det blir ett speciellt minne man tar med sig, det är ju långt ifrån vår vardag i Sylvia att möta Djurgården. Det var kul.
Men det bästa var ändå att vinna serien. Det var otroligt stort att få vara med om.

Adnan Ergül om Robin Gustavsson: 
- Han har gjort det fantastiskt när han väl fått chansen. Aldrig klagat utan jobbat hårt. Han har en fantastisk inställning.
Robin måste få mer speltid. Konkurrensen är hård på den positionen men vi vet inte vad som händer nästa säsong. 

Innan jag släpper iväg Robin berättar jag för honom att ingen släppt in mig (i omklädningsrummet) lika många gånger som han under året som gått.
Vad är det för sorts statistik för en målvakt, egentligen? 
Han skrattar.
-Är det så? 
- Ja, jag vi är otroligt ankomstsynkade, verkar det som.
Så, tänker han bli sämre på det nästa år?
- På att släppa in dig? Nej då, just det lovar jag att fortsätta göra. 
Gott så.

Daniel Andersson blir tredje man att bestämma sig för att stanna. (NT:s bild)

Att Division 2 Södra Svealands skyttekung skulle stanna i Sylvia var rakt ingen självklarhet. 24 mål på en säsong gör man inte utan att det ekar omkring en, och ett och annat idelt öra följde ljudet fram till Daniel Andersson, där de stannade och viftade med sina erbjudanden.
Men.
- Det är klart att man lyssnar, säger Daniel och menar inte på ljudet av sitt eget eko, utan på intressenternas anbud. Det är inte nödvändigtvis för att man vill flytta på sig, utan det blir ju en fingervisning om ens eget "marknadsvärde", och att vara medveten om det underlättar när man ska förhandla.
 Man vill ju inte sälja sig alltför billigt.
- Nej precis, det ska man inte göra. Han skrattar. När jag vägde ihop allting blev det hur som helst väldigt tydligt att det var kvar i Sylvia som jag ville vara, och det känns bra för mig att veta att det är ett genomtänkt beslut och inte ett jag fattat i en handvändning.

För Sylvias sportchef Adnan Ergül är förlängningen med Daniel Andersson förstås ytterligare en fjäder att pryda den allt pråligare hatten med. 
- Det går inte att säga annat än att Danne haft ett fantastiskt år, säger Ergül. Jag tror bara han missat en av 26 matcher (här nickar Andersson bifall) och på det gjorde han 24 mål. Det är ett imponerande facit. Själv blir jag nöjd om han gör hälften av vad han gjort i år nästa säsong.

Jag frågar Andersson hur han själv ser på 2019 och han säger att han inte tänkt så mycket på det, inte än. 
Sedan tillägger han med ett förslaget leende:
- Och om jag har några personliga mål så skulle jag ändå inte avslöja dem.

För Adnan Ergül blir det fjärde säsongen han jobbar tillsammans med Daniel. Det var Adnan som släpade ner norrlänningen från Selånger till Östergötland och IK Sleipner som just avancerat till division 1 2016.
- Jag hade velat röra mig neråt landet under ett tag, säger Andersson om flytten. Men det är samtidigt en sak man tvekar lite inför. Ångrar man sig blir det något av ett projekt att rätta till allt igen. Fast nu när det gått några år tycker jag att jag kan säga att det var en bra sak att komma hit.

Så - utan att prata om några "personliga mål" inför nästa säsong - hur tänker du på situationen och på din roll i Sylvia?
- Jag trivs väldigt bra i föreningen. Det är ett förstklassigt gäng. Vi har en god stämning både på och utanför planen tycker jag. Det är en friktionsfri miljö att vistas i; fotbollen hamnar naturligt i centrum.
Träningarna håller hög kvalitet så man känner inte att man stagnerar i sin utveckling även om man inte är någon ungdom längre. 
Sen ska det såklart bli kul att spela division 1-fotboll igen. Det blir sjätte säsongen på den här nivån för mig, så hoppeligen kan jag bidra med  rutin också.
 
Förutom Andersson har också Hampus Näsström som skrev på avtal om förlängning i förra veckan - den här duon som vi då och då kallar de Två Tornen -tidigare erfarenhet från spel i divison 1.

De båda spelade tillsammans i IK Sleipner 2016 och 2017, och kommer så länge de får förbli skadefria förmodligen ha bärande roller i Sylvia.
Vi är otroligt glada över att Daniel Andersson valt att stanna kvar hos oss och vara med ett på den här nivån inte rakt igenom fullt så erfaret gäng, när det ska klampa in på nytt territorium och försöka slå ner bopålarna här.

(Att Daniel Andersson beslutat sig för att skriva på var något ledningen inte ville berätta för undertecknad då risken att jinxa det hela bedömdes vara alltför stor innan måndagsträningen var avklarad och pappret var påskrivet. Fullt förståeligt, får man lov att medge.)