IF Sylvia - Huddinge IF 4-0

Foto: Björn Holmberg/ IF Sylvia

Segern mot Syrianska Eskilstuna i förra omgången var skön, men med den kom också en fråga som behövde besvaras i två delar.

Kim Vaattovaara fick den i lördags, redan direkt efter slutsignal: 

- Kan det ha funnits ett stråk av underskattning hos laget, var det därför det blev så extra kämpigt?

Han sa: Nej. Det får det inte finnas.

Idag var det spelarnas tur att svara, fast så som spelare svarar.

Huddinge IF - en poäng, och en placering över Syrianska Eskilstuna i tabellen- skulle gästa PCA.

Det var lite nervöst att vänta på deras replik. Fel svar på en sån här fråga kan vara mer säsongsavgörande än vad rätt svar kan.

Men Sylvia svarade inte fel.

Vi fick skjuta upp matchstarten med en halvtimme, för gästerna hade fastnat i ett trafikkaos utanför Nyköping och förhoppningsvis hände ingenting värre i den situationen än att de blev lite sena till Norrköping.

Själv satt jag i värmen i skuggan och tittade igenom startelvan.

Skrev en notering om William Bergman från IFK Norrköpings P17, som skulle göra debut i Sylvia idag och försökte koppla ihop rätt namn med rätt nummer i gästernas startelva (det här hade jag begränsad framgång med, kan tilläggas).

Så blev klockan 17:30, Sylvialåten var färdigspelad och matchen igång.

Det tog hemmalaget sex minuter att ta ledningen, efter att Daniele Burumbwa brytit sig igenom på vänsterkanten och skjutit hål på Huddinge vid deras första stolpe. Mittfältaren har för vana att ta sig fram på just det här sättet, och han brukar försöka dra i bollen längs gaveln, och om det får ske upprepade gånger i en match går det förstås att uttolka och försöka resa ett försvar mot.

Men det hann inte Huddinge, för Burumbwa var snabbt framme, och han lade skottet tidigare än vad han brukar, i första stolpen.

Sylvia fortsatte att ansätta Huddinge hårt. 

Gästerna hade svårt att lyckas organisera försvaret på ett sätt som inte bara blev luckor för Sylvia att trä bollen igenom. Leo Jonsson och William Bergman visade flera gånger prov på fint samspel och hittade ofta varandra genom de huddingska försvarlinjerna och att det inte stod 2-0 tidigare än i den tjugonde minuten beror mer på att det finns vinklar att fila lite på än på få chanser.

Det var svår för gästerna att gå igång något eget spel. Bouba Bauselle Bungus var på tårna, men han blev alldeles för ensam och hade inte mer än vilja att sätta emot ett väl samlat Sylviaförsvar. Skulle Huddinge haft en chans att göra något som gynnade dem själva den här eftermiddagen var det nu de skulle gjort det, för när vi spelat nästan tjugo minuter hade matchen kommit av sig. 

Sylvia hade lugnat ner anfallen lite och det var bara Bauselle Bungus hos gästerna som ville springa och  precis innan Leo Jonsson gjorde 2-0 skrev jag "stiltje min 20" i anteckningsblocket.

Och så blixtrade det till.

Återigen från vänster.

Sedan dröjde det knappt tio innan William Holmberg drev förbi Fabian Bouleau i Huddinges mål, och utan större svårigheter la in 3-0.

- Det var väldigt viktigt för oss att få göra det där tidiga ledningsmålet, sa Kim Vaattovaara efteråt. Det ger oss ett lugn och hjälper oss att ta oss an matchen så som vi vill. 

Det blir lätt att det går lite troll i det annars. Ta matchen mot Syrianska (inte Eskilstuna, utan den som spelades den 18/5 och slutade 1-1) till exempel där vi skapade läge efter läge men utan att lyckas göra hål på dem. Ett sånt läge ville vi inte hamna i igen, så därför var det riktigt skönt att få till en tidig ledning och kunna hålla oss till vår gameplan.

Sen gäller det ju att kunna gå ut i andra halvlek och fortsätta göra jobbet, för matchen är inte färdigspelad även om man ledder med 3-0.

Nej, även om Sylvia kunde kosta på sig att växla ner tempot lite för att inte riskera onödiga skador eller varningar var det aldrig tal om att bara gå ut och spela av matchen.

Man hittade den balans som krävs för att varken bli loja och ignoranta, eller att ta ut sig när det inte längre behövs. Man värderar klokt och moget. Det är ju en match på torsdag som ska orkas med, också.

Huddinge testade på att genomföra ett par byten direkt efter paus för att försöka få till stånd en förändring, men effekten uteblev och det var fortsatt lite att göra för Emil Holmberg och hans försvarare.

Hemmalaget bytte in Simon Cakar, Kia Chuko och ännu en debutant; Viggo Ek, och allt fortsatte enligt plan fram tills Leo Jonsson kapades i 70:e minuten och domaren blåste straff.

Jonsson tog själv hand om den och slog in slutresultatet.

4-0.

Ett mycket tydligt svar på frågan om undermedveten underskattning.

Den som inte får finnas.

- Jag tycker vi kontrollerar matchen bra utan att gå ifrån våra ramar i andra halvlek, sa Vaattovaara efter slutsignal. Vi pratade en del  om att behålla fokus i pausen. Vi vet att vi har ett stort spelmässigt övertag här och då får man vakta på sig så man inte blir arrogant. Men spelarna gör det bra, de gör det vi sa att vi skulle göra; de gör jobbet.

Och så är det såklart fint att få hålla nollan för andra matchen i rad.

Det är det förstås.

Och det hoppas vi få se upprepas för tredje gången redan nu på torsdag.

Då är det bortamatch hemma för IF Sylvia, när IK Sleipner ska arrangera Norrköpingsderby på PCA.

På återhörande då.