Syrianska FC - IF Sylvia 0-3

Daniel Burubwa och Ares Sadri gjore båda mål mot Syrianska. Foto: Björn Holmberg

När vi kör ut ur Östergötland börjar det regna, men det varar inte hela vägen fram till Södertälje.

Molnen ligger så lågt kring arenan att det ser ut som att de omgivande trädtopparna nuddar vid dem.

Tillsammans med den stora betongtrappa som är läktare mitt emot läktaren vi sitter på som förgrund bildar det ett väldigt tvådimensionellt intryck. Skådeplatsens estetik minner så om Super Mario 3 från Supernintendo-tiden.

Shigeru Miyamoto, mannen bakom spelet, har berättat att han föreställde sig det som "en teaterföreställning" i olika akter, och för att illustrera det faller en tung, röd gardin ner efter varje klarad bana.

Någon gardin finns inte på Södertälje arena, men hög musik och många låsta röda dörrar.

Medan spelarna värmer upp tittar jag på startelvan i WhatsApp-gruppen. Axel Floric har flyttats upp från den högerbacksposition vi vant oss vid att se honom i. Mot Syrianska ska han vara yttermittfältare.

Sylvias tränare Kim Vaattovaara berättar:

- Under veckan har vi arbetat med en ny typ av försvar. Vi vill - och behöver- helt enkelt ta fram fler olika sätt att kunna försvara oss på. Eftersom det här är en sjösättning av en variant vi bara jobbat med en knapp vecka räknar vi med att allt såklart inte sitter till 100% än. Spelarna är införstådda i att det kanske kommer bli en del ovana situationer som måste styras upp ganska hastigt där och då - och det här, att visa sig vara snabbtänkt och lösningsorienterad, är en viktig del av deras fotbollsutbildning.

Akt 1.

Sylvia inleder med stark press, och det har inte gått två minuter än innan matchens första läge dyker upp. Det är ovan nämnda Floric, som efter effektivt kombinationsspel hamnar i en gynnsam position, och får iväg ett skott som dock landar rakt i famnen på hemmalagets målvakt.  

Syrianska har svårt att få tag i bollen i början av matchen, de trycks tidigt tillbaka och ligger tätt i försvaret.

Det gör det lite krångligt för Sylvia, som envisas med att försöka spela sig igenom de gulröda, istället för att försöka omringa dem.

Efter tio minuter bjuds hemmalaget på en kontring som antänder dem en aning, och under ett antal minuter skapar de flera halvchanser, och även om ingen av dessa är särskilt utmanande för Kevin Eriksson i gästernas mål (de allra flesta skottförsöken hamnar utanför på alldeles eget (o)bevåg) så är Sylvia plötsligt lite tillbakatryckta, och här hackar det lite i försvaret. 

Inte värre än att man hela tiden lyckas lösa situationerna man sätter sig i, men ändå. Syrianska får helt enkelt komma till fler lägen än vad de - och detta sägs med respekt - kanske borde.  Sylvia tappar en del boll, varpå man genast återerövrar den, och så tappar man och återerövrar igen;  det hela blir lite som när Odysseus fru Penelope tvingas gå med på att gifta om sig när hennes man inte setts till på 20 år. Hon säger att hon först vill väva tyget till sin brudklänning och arbetar flitigt med det under dagen då hon hålls under uppsyn - och river upp allt igen när mörkret lagt sig.

Ingen kommer riktigt någonstans, men lägen saknas det inte.

Axel Floric skjuter i ribban och Melker Spångberg drar returen strax över.

När Syrianska försöker avvärja ett anfall genom att spela hem till målvakten panikrensar denne med sådan kraft att bollen far upp över de höga träden, förbi de låga molnen och landar på Coops parkering bakom kulissen.

Några mål blir det inte i första halvlek.

Men så är det också första aktens uppgift att bygga spänning inför det som komma skall.

- Som en naturlig "konsekvens" (kanske man kan säga) av vårt nya försvarsspel tycker jag att vi blir lite drabbade i anfallet i första halvlek, säger Kim Vaattovaara. Vi släpper  till en del enkla chanser och begår en del enkla misstag, med resultatet att effektiviteten framåt lider lite. Att vi inte skulle skapa några chanser är ingenting jag överhuvud taget oroar mig för, vilket jag också sa till spelarna i paus. Vi har ju ändå flera bra lägen i första. Syrianska är inte helt ofarliga heller, fastän vi gör det lite lätt för dem.  Samtidigt vill jag verkligen poängtera hur pass bra vi löser de här ovana situationerna som uppstår ute på plan, som ett lag. Det är många snabba, mogna beslut som fattas, så vi räddar oss undan, och jättefarligt blir det aldrig.

Vi har pratat om det här förut, men vi har en otrolig styrka i att kunna nöta ner motståndet genom att ha så unga killar som orkar springa så mycket. 

Akt 2. 

Förutom ett läge som råkar vara Syrianskas och som dittills nog är matchens bästa och verkligen tvingar Kevin Eriksson att båe falla snabbt och sträcka ut sig så mycket han kan för att peta ut bollen till hörna, dröjer det innan det verkligen börjar hända saker.

Det kanske är nednötandet. 

Även om ett försvarsspel som inte sitter till 100% i första halvlek såklart inte blir fulländat under en kvarts vila så är det längre mellan misstagen och bolltappen nu. 

Men varje Syrianska är bra på att samla sig och stänga ytor och det är svårt att såga sig igenom. Det börjar lukta Rågsved, fast utan de två torn till anfallare de ställde ut.

När det återstår en halvtimme skriver jag "får ej hål på?" i anteckningsblocket, efter att Ares Sadri lyckats runda hemmaförsvaret och spelar snett inåt bakåt, och de enda som finns i straffområdet förutom han själv är en trio Syrianskabackar som sparkar iväg bollen.

Men det jag skrev får jag snart kryssa över.

För i 69'e minuten driver Axel Floric fram längs sin kant, tar sig förbi de som försöker sätta stopp för honom, och skickar in en passning till en bra placerad Daniel Burubwa, som gör 1-0.

Inte långt därefter skapar sig Syrianska ett friläge, och fast han står helt ensam med Kevin Eriksson skjuter Syrianskaanfallaren högt högt över.

Efter det här, som väl var deras chans att ta sig tillbaka in i handlingen, är det nästan bara Sylvia.

Joshua Sievertsen är nära att göra 2-0 men målställningen kommer ivägen. Någon minut senare visar Ares Sadri prov på vilken genombrottsspelare han är då han på egen hand ta sig från mittcirkeln fram till straffområdet. Han är ganska ordentligt uppvaktad av ett par försvarare, men behåller både fart och balans och kommer så småningom fram en mot en med målvakten och lägger bollen lågt i krysset.

Anfallaren rusar ut ur straffområdet med knutna nävar och faller sen ner på knä.

Och Sadri ligger också bakom 3-0:an på tilläggstid, då han gör en liknande rusning, men vaket och osjälviskt släpper ut bollen till vänster till Edvin Devic som hängt med upp, och som Sadri sett men inte Syrianskaförsvararna - och så har vi plötsligt ett till första mål, som är det andra - och det tredje den här kvällen.

- Jag vill verkligen ge en eloge till spelarna för hur de tillsammans sluter upp och löser uppgifter ute på planen och genomför matchen, säger Kim Vaattovaara efteråt. Sen vill jag också säga hur skönt det är att Ares [Sadri] får göra sitt första mål i klubben. Jag tror ingen kan ha missat hur mycket det betydde för honom, och var man inte här eller tittade på matchen på NT så hörde man ändå hans jubel härifrån ända till Norrköping.

Sen tycker jag det både osjälviskt och moget av honom att släppa bollen till Edvin [Devic] vid 3-0, så också han får göra sitt första. Det är riktigt bra gjort.

Vidare är det förstås alltid gott att inte släppa in några mål. 

Jag tycker vi ska vara nöjda med det vi presterar här idag. Nu får vi åka hem och gå igenom filmen och se vad vi kan göra ännu bättre till nästa match.

(Den går av stapeln hemma på PCA den 6/9 klockan 16 - och det är FOC Farsta som kommer på besök.)

Vid det här laget har de låga molnen skingrats och solen lyser.

Världen är tredimensionell igen.

Södertälje arenas variant av en fallande ridå.