IF Sylvia - FoC Farsta 1-0

Sammi Sulejmanovski gjorde matchens enda mål. Foto: Björn Holmberg

FoC Farsta, vad betyder det? Alltså FoC? 

Det låter som en generisk, engelsk svordom på Birminghamdialekt.

I ett försök att behålla något av världens förtrollning beslutade vi oss för att försöka gissa istället för att få ett omedelbart svar med hjälp av en sökmotor.

Men det blev bara Loka-smaker av allt.

Fotboll och curling, kanske, höhö? Fotboll och cykel? Njae, va? Fotboll och cricket då? Ja, där har vi den. Eller...kanske inte.

När frågan dök upp i sekretariatet igen bara minuter innan avspark var det dags att falla till föga, punktera undran och helt enkelt slå upp vad FoC betyder. För alla som vill och inte vill veta: det är en kompromiss av de två lag som slogs samman för att bilda dagens motstånd: Farsta AIK och IF Cobran.

Jag hann knappt skriva "Sylvia inleder starkt" i mitt block förrän Melker Spångberg skickat iväg ett inlägg som Sammi Sulejmanovski nickade in i mål. Det här skedde i den fjärde minuten, och hemmalaget hade redan hunnit ha två hörnor innan målet kom.

Det skulle också, som rubriken redan avslöjat, komma att bli matchens enda mål.

Första halvlek kontrollerades utan större svårigheter av Sylvia, som fortsätter att fila på det nya försvarsspel man börjat arbeta med under de senaste veckorna. 

Det innebär förstås inte att det saknades chanser framåt. Ares Sadri var nära att upprepa sitt solorädsmål från Syrianskamatchen då han vann boll på mitten och ensam drev hela vägen in i FoC Farstas straffområde, men hanns ikapp i sista stund och tvingades skjuta i ett mer pressat läge, och bollen kunde plockas av målvakten.

Hemmalaget stod högt och visade prov på fint kombinationsspel då vägar runt eller igenom gästerna skulle skapas, men det var inte jättemycket som hände inne i boxen.

Att knappt låta Farsta låna bollen var ett effektivt sätt att försvara sig på - det de fick göra mest de första fyrtiofem var att stå så bollen studsade ut på dem och återgick i Sylvias ägo, och Theo Krantz hade inte så mycket att pyssla med nere i sitt mål. Förutom att vara konstant ansatt är det här bland det värsta för en målvakt, för här gäller det att förmå fokusera fastän fokuspunkterna är få. För rätt vad det är kan ju någon komma på att testa på skott utifrån.

Om jag inte räknat fel rörde Krantz bollen två gånger i första halvlek, som slutade med att Jesper Lindvall spelade ren Edvin Devic, som även han nästan fick göra mål för andra matchen i rad. 

Men bara nästan.

FoC Farsta inledde andra med en helt annan press, och om det var försvarsspel med högt bollinnehav Sylvia ägnade första halvlek åt så antog defensiven en mer traditionell skepnad när gästerna skulle försöka jaga den kvittering som aldrig kom.

Ju mindre som återstod av matchen, ju stressigare blev det att leda med 1-0.

Spelarna var märkbart trötta, och det kändes som att det skulle bli 1-1 när så lite tid som möjligt att rätta till det återstod, sådär som det ofta blir 1-1, eller 2-2 för den delen, precis i slutet av någonting. 

Men Sylvia höll undan. Det blev mer fysiskt ju mindre tid (och ork) som fanns kvar, och visst hade det varit både skönt - och rättvist - om Melker Spångberg när han tog sig nästan hela vägen till andra sidan planen för egen maskin, och var ensam med målvakten eftersom Farsta var uppe i Sylvias straffområde och skulle kvittera, fått göra 2-0.

Men Spångberg sköt utan att runda målvakten när denne gick ut och bollen studsade ut via stolpen och vi fick gott sitta där med andan i halsen alla de sju minuter domaren la på.

- Om man bara tittar på siffror - på mål och minuter- är det lätt att tänka att vi ägnade 86 minuter plus tillägg åt att enbart försvara ett tidigt ledningsmål, säger Sylvias tränare Kim Vaattovaara efteråt. 

Så var det förstås inte. Vi pratade ju förra veckan om att vi tränar försvar på ett nytt sätt nu under hösten, och innan det satt sig så kommer de båda vågskålar som offensiv och defensiv är att gunga en del upp och en del ner. Idag, när vi gör en 5+-match sett ur försvarsperspektiv så blir det på anfallets bekostnad.

Han fortsätter: Vi har lagt mycket fokus på att vi ska sitta ihop bättre som lag, och det här jobbar alla hårt för idag. Något som händer när man försvarar ett tidigt ledningsmål såhär länge- utan att det i sig är ambitionen, för vi försöker såklart bygga upp våra anfall- är att det blir väldigt många löpmeter spelarna avverkar, och den här matchen tjänar som en bra fingervisning om hur vi behöver lära oss att hantera trötthet; både konstruktivt hur vi ska kunna fortsätta göra bra saker även när vi är trötta, och hur vi ska förebygga.

- Jag vill också säga att målet vi gör är väldigt fint, och sättet det kommer till på är något vi arbetat med och pratat en hel del om: hur vi vill ha inspelen beroende på vilka ytor som finns. 

Det blir mycket fokus på försvar nu, men eftersom det kanske var det som var vår Akilleshäl under våren är det skönt att se at vi börjar göra framsteg här nu, och att vi har en defensiv bredd: när Albin Tengbrand tvingas gå av kommer Hugo Lewander in och övertygar. Caspar Filipsson och Simon Cakar gör även de starka inhopp, och så slutar det med att vi för andra matchen i rad klarar oss utan att släppa in mål.

Totalt sett tycker jag det är en fin prestation. Visst finns det mer att jobba med och tur är väl det? 

Ja.

Tur är det.

För att aldrig någonsin vara "färdigutvecklad" är ett motgift mot avförtrollningen av världen, det är att fortsätta fundera på vad FoC skulle kunna betyda - det är avförtrollningen av avförtrollningen; det att det hela tiden finns mer att lära sig om man använder sig av det man vet hittills som grogrund för nya frågor.

Nästa helg tar vi oss an Enskede.
På återhörande då.