Smedby AIS - IF Sylvia 1-4

Sylvia besegrade Smedby i Norrköpingsderbyt på fredagskvällen. Foto: Björn Holmberg

När jag kommer fram till PreZero Arena regnar det i fläckar men mest lyser solen. Det är kväll, men inte mörkt ännu och på konstgräset som ligger precis i skogsbrynet värmer spelarna upp så gott det går.

Det är inte bara det att det är ett derby som väntar - det är en brytpunktsmatch. Ska Sylvia ha en rimlig chans att jaga ikapp Enskede går det inte att tappa poäng mot Smedby.

Hade det här varit förr i tiden hade vi använt ordet liminal i en text om så många olika gränser som korsar varandra såhär; naturtyper kolliderar, dygnet byter fas, ett ganska tidigt ledningsmål från hemmalaget får våra kvaljaktsförhoppningar att fastna i halsen och inte ens vädret kan bestämma sig för vad det är mer än bara för kallt för slutet av maj.

Jo då, det är Smedby AIS som öppnar starkast, och när John Bliderus Onoseke-Longadi plockar upp en boll som skär rätt genom Sylviaförsvaret och placerar in ledningsmålet bakom Theo Kratz är det långt ifrån orättvist.

Det här tvingar upp Sylvia, som inledningsvis mest fått försvara sig, på offensiv planhalva och efter ett par lite väl överarbetade situationer kommer kvitteringen dryga tio minuter efter Smedbys 1-0.

Melker Spångberg drar isär hemmaförsvaret och kapten Jesper Lindvall testar skott. Det är inte alls särskilt oävet, och William Brännerud i Smedbymålet tvingas sträcka på sig. 

Han lyckas alltjämt inte få fast i bollen, utan släpper en retur som Daniel Burubwa säkert sätter.

Bara ett par minuter senare ska Melker Spångberg nicka in det svartvita ledningsmålet i en situation som är så grötig att vi, experterna på bänken, blir lite oense; var det självmål? Ja? Nej? 

Men speakern säger ju inget?
Vi får vända oss till tränarna för att få det bekräftat: Sylvia tog ledningen utan den sortens assistens och gott så.

Efter den här trivsamma perioden tar Smedby över spelet igen, men trots att man är riktigt nära att kvittera i 36:e minuten lyckas Sylvia behålla ledningen i paus.

Helt tryggt känns det dock inte att bara leda med ett mål när värdarna pressar på som de gör.

Sylvias tränare Kim Vaattovaara säger:

- Jag tycker vi gör en ganska blek första halvlek. Vi vet att Smedby är ett väldigt hårt arbetande lag. Vi vet att det kommer komma in en hel del bollar bakom backlinjen om vi inte är på tårna och trots att vi vet det och har pratat en hel del om det inför matchen lyckas vi inte motverka det.

Vi gör alldeles för enkla misstag i första halvlek, tekniskt är vi inte tillräckligt starka där.

Det här korrigeras upp i paus, och det är ett annat, starkare Sylvia som kommer ut för att dubbla sin ledning i andra.

Nu spelar man kontrollerat och mer orätt, och precis när vi börjar prata om att nu känns det som att vi bara spelar av matchen gör Åke Andersson 3-1 efter att Leo Jonsson plockat ner en boll och fått sitt skott blockat.

Andersson plockar upp bollen och klipper till utifrån. 

Slutresultatet spikas på tilläggstid.

Då har en och annan börjat lämna läktaren, vilket Sylvias påpassliga klack givetvis varit snabba att skriva ihop en sång om.

Det är Jesper Lindvall som spelar inhoppande Manaf Rawufu ren, och han är klinisk i sitt avslut och så var nästan de sista orden i denna linimal till derby både sjungna och sagda.

Vi kan väl låta tränaren få sätta punkt?
Kim Vaattovaara är nöjd efteråt.

Förändringarna man gjort i paus har gett resultat.

- Vi  gör en betydligt mer övertygande andra halvlek, där vi verkligen kommer ut och kontrollerar matchen, säger han efter att ha firat med laget i omklädningsrummet. Det behövdes göras en del tekniska justeringar; vi gör en liten rockad och flyttar upp spelare i bättre positioner. Det är riktigt skönt att först kunna vända runt på ett underläge, och sen gå från att svaja lite i spelet till att kunna spela av matchen på ett såhär bra sätt.

Det känns bra inför mötet med Rågsved nästa vecka.

Mötet mellan IF Sylvia och de hittills obesegrade serieledarna går av stapeln söndagen den 1 juni, klockan 17:00 på PCA.

Vi ses där.

/N.M