IF Sylvia - Rågsveds IF 2-1

Sylvia besegrade Rågsved. Foto: Björn Holmberg

Det rätta sättet att jaga på är att göra det livet ut, skrev Ernest Hemingway en gång för länge sedan på sitt klassiska Nobelprisvinnande dubbelbottnade vis.

Det låter både djupt och tröttsamt och hade han levt idag hade han, som var så förtjust i alla slags jakter, gjort sig själv en stor tjänst genom att börja följa IF Sylvia 2025, för här jagas och jagas och jagas det.

Den här söndagen, den första i juni, skulle serieledande Rågsved komma till PlatinumCars Arena - det Rågsved som inte förlorat en enda match hittills, och som tappade sina första poäng så sent som i nionde omgången.

De skulle komma hit och deras uppdrag var förstås att kunna stänga ännu en omgång utan förlust.

Sylvias var att, något decimerade, se till att de som ännu inte förlorat förlorade - och få fortsätta minska på avståndet mellan dem och de andra som ligger några poäng före i tabellen.
Få fortsätta jaga, alltså.

Det började med att gästerna var väldigt bra.

I flera långa minuter skickade de fram allt vad de hade och tog sig nästan genast in i offensivt straffområde, och lite felaktigt kände vi där vi satt och oroade oss i sekretariatet att det här nog skulle bli en "ganska jobbig" eftermiddag.

Men liksom så ofta tidigare hade oron fel.

För som sagt;

Rågsveds IF var bra - i flera minuter.

Sedan tog Sylvia över kontrollen över matchen fullständigt. Man gjorde det liksom både metodiskt och passionerat, med ett kombinationsspel som på ett sätt som inte borde gå är både tryggt och lustfyllt på samma gång, och som tvingade gästerna till att uppoffrande försvara sig.

Axel Floric var nära att ge Sylvia ledningen med dryga kvarten spelad då han med mycket kraft nickade in ett inlägg som tvingade Viktor Nordström att sträcka ut sig i sin fulla längd för att lyckas tippa bollen över målställningen. 

Nicken som nästan blev mål var själva kulmen på ett par intensiva Sylviaminuter som gästerna försökte samla sig för "att svara" på. De försökte skicka fram långbollar, men dem plockade försvaret enkelt, de försökte sig på ett par kontringar - men IF Sylvia är så bra på att återerövra boll att man satte punkt i varenda påbörjad Rågsvedsmening innan den ens hunnit bli så pass lång att den betydde något.

Serieledarna såg som bäst ut som stödord eller en snabb skiss.

Inte för at de egentligen är dåliga - det är de helt säkert inte - utan för att Sylvia var så bra.

- Jag tycker det här är en den bästa match vi gjort sedan jag kom hit, sa Kim Vaattovaara efteråt. Spelarna gör en otrolig arbetsinsats som lag och samtliga ska ha en stor eloge för hur de genomför matchen. 

Vi känner i halvtidsvilan att vi gjort en bra första halvlek trots att det står 0-0 än, och det jag tycker är särskilt viktigt här är att vi inte nöjer oss med det och blir trygga i det, utan att vi orkar gå ut och fortsätta och att vi gör det utan att tappa fokus.

Andra halvlek började som den första tog slut. 

Med ett Sylvia som jagar, och ett Rågsved som jagas.

Några minuter innan ledningsmålet faktiskt kommer är det nära att målvakten Viktor Norström själv bjuder på ett då han går ut och plockar ett inlägg (det är den sortens inlägg som snabbt blir till avsedda skott om de råkar bli mål), men han halkar i det regnvåta plastgräset och glider snabbt in i målburen med bollen klistrad mellan handskarna. När den precis ska till att glida över linjen lyckas han ta spjärn mot målställningen och självmålet blir aldrig.

Sedan gör Leo Jonsson ett mål som döms bort för offside.

Fast han var ju på rätt sida när passningen slogs, fräser vi till ingen nytta.

Två minuter senare gör han mål igen och den gången gills det. 

Det är Daniel Buruwba som tricksar sig igenom Rågsvedsförsvaret och låter Jonsson få en bra yta, man mot man med målvakten, och 1-0 för andra gången sitter säkert.

Samma firma dubblerar sedan Sylvias ledning i den 87:e minuten. Då är det Leo Jonsson som tar sig förbi och igenom - han är otroligt stark och bra på att hålla i bollen, även med tre försvarare hängades på sig som en schysst kille som bär både sin och ett par kompisars ryggsäckar- och serverar Burubwa som säkert placerar bollen i målvaktens vänstra kryss.

Det blir lite kaosartat i slutet då Rågsved ska försöka sig på en forcering.  Sylvias Bekir Kavur blir frilägesutvisad, och gästerna reducerar till 2-1 i den sjätte av det som skulle vara fyra tilläggsminuter.

Men tillslut är det slut och Sylvia gör det ingen gjort i den här serien i år; vinner över Rågsved.

- Vi gör det för att vi är så bra idag, säger Kim Vaattovaara. Så påkopplade. Det är tydligt att killarna verkligen vill plocka de här poängen och försöka minska gapet i toppen. (Och gapet är minskat - nu är det bara fyra poäng upp till Åtvidaberg, som möter Rågsved nästa vecka, på andraplatsen.) Ska man absolut säga något kritiskt efter en sån här match är det väl att vi värderar lite fel i försvaret på slutet. Vi försvarar bara ytan de anfaller på vilket ger dem alldeles för mycket spelrum och så kommer den här kontringen som gör att vi får en utvisning.  Det är klart att det alltid går att hitta någon detalj och tänka på hur den kan förbättras.

Men mest vill jag verkligen bara lyfta spelarna här, och sättet de vinner den här matchen på. Sammantaget är det det bästa vi gjort, och et visar verkligen att vi fortsätter att göra rätt saker.

Nästa vecka jagar IF Sylvia vidare borta-  mot Syrianska Eskilstuna IF.

Vi hörs igen, då.