IF Sylvia - Arameisk-Syrianska 4-1

Jag kostar på mig en generalisering:

alla som håller på ett lag, oavsett vilket, vet att följande är fakta - lagen lägre ner i tabellen spelar aldrig som lagen lägre ner i tabellen spelar när man själv möter dem.

Det går aldrig att se fram emot en match mot ett bottenaktigt lag med motiveringen äntligen något enkelt som omväxling, för det blir det aldrig.

Enkelt kan det blir för ANDRA (för att det ser ut så när man tittar förstrött långt utifrån), men för en själv blir det det inte. 

När en själv ska ta sig an dem krigar de.

Huddinge krigade till sig 4-0 förra helgen.

Idag krigade Arameisk-Syrianska till sig 1-1 efter att Sylvia tagit ledningen precis innan paus, och det kändes som att det kunde bli jobbigt, och det kunde det.

Men allt eftersom klockan går växlar Sylvia upp och slipar ner besökarna.

Vi backar till klockan 17.

Det är avspark.

Gästerna från Botkyrka inleder piggt, och pressar Sylvia långt ner i eget straffområde.

- De här spelar ju verkligen inte som något bottenlag, säger en i sällskapet i sekretariatet.

- Nej, såklart de inte gör. Eftersom vi möter dem och de nu ligger där nere.

Inledningsvis får man titta någon annanstans om man vill se skönspel.

Arameisk-Syrianska skapar sig flera lägen, och riktigt illa vill det sig nästan när målet plötsligt ligger öppet efter att försvaret snurrats upp och Kevin Eriksson inte hunnit upp från sin räddning än.

Jaha. Här kommer 1-0. Det vet vi minsann alla, vi som sitter där uppe och muttrar.

Men 1-0 kommer inte.

Det gör Joshua Sievertsn.

Han slänger sig in i mål och räddar bollen på linjen, ut till hörna- och det går liksom inte att tycka att det enbart är dåligt med dåligt försvarsspel när man på grund av det får se individuella prestationer som Sievertsens (förutsatt, förstås, att de lyckas).

Sylvias bästa chans att göra 1-0 innan det blir 1-0 kommer då debuterande Ares Sadri serverar Manaf Rawufu en klinisk djupledsboll som ställer honom fri. Rawufu sticker, men hinner tänka för länge på hur han ska göra sitt mål medan han springer ifrån de jagande försvararna, och så har han plötsligt kommit ur vinkel och skottet går utanför.

Jag fastnar på passningen från Sadri, för den är så rak och så... perfekt. Den hade i all sin sköna direkthet varit i klass med David Anderssons utspark över tre fjärdedelar av planen rakt fram till Arnor Traustason mot Värnamo, om det nu bara fått bli mål. 

Det hade varit så rättvist mot PASSNINGEN. 

På grund av en del skador och ihopslag blir det ganska många tilläggsminuter, och det är under dem som Sylvia tar ledningen. Daniel Burubwa har blick nog att uppfatta att till vänster om sig, i ett bättre läge, har han Melker Spångberg - och han släpper bollen till kaptenen för dagen, som säkert placerar in 1-0, och så får Sylvia, precis som Huddinge förra omgången, gå ut i paus med en sistasekundenledning.

- De första trettio minuterna är vi inte jättenöjda med, säger Kim Vaattovaara efteråt. Det är för många, för enkla individuella misstag som nästan står oss dyrt. Här får jag utvärdera mig själv och min del i det. Vad är det jag inte varit tillräckligt tydlig med?

Vi gör i alla fall ett par taktiska justeringar i samband med ett spelavbrott, och jag tycker vi blir mycket bättre under slutet av halvleken.

Andra halvlek är ett crescendo.

Det vi ser där, tänker jag, är det som är Sylvia så som Sylvia vill vara.

Efter ett bolltapp, en ren bjudning av försvaret, kvitterar Charbel Ceylan för Arameisk-Syrianska, i bästa lag-längre-ner-i-tabellen-möter-oss-anda. 

1-1 står det och det återstår 25 minuter av ordinarie speltid.

Jag vet inte vad man säger till varandra i laget, eller vad man får för direktiv utifrån bänken, men plötsligt har Sylvia lagt om. Nu får Arameisk-Syrianska försöka springa i cirklar runt Sylvias trianglar. Bollen får de inte fatt i, och det börjar byggas upp en frustration, ur vilken hemmalaget drar kraft.

2-1 kommer bara 6 minuter efter kvitteringsmålet. Efter ett fint genombrott av Melker Spångberg testar Daniel Burubwa skott. På mål går det, men målvakten ställer sig i vägen. Han lyckas alltjämt inte behålla bollen, utan släpper ut den i retur. Noel Tegelström, som byttes in bara minuter tidigare, är påpasslig och get tillbaka ledningen till Sylvia.

3-1 låter inte vänta på sig.

Bekir Kavur slår en hörna i 75:e minuten.  Den nickas ner av Joshua Sievertsen och styrs in i mål av Melker Spångberg.

Sen blir det 4-1. Det är ett självmål, en oundviklig konsekvens av att ovan nämnda Joshua Sievertsen spelar fram till Lukas Lönneberg, som fyrar av ett smart skott in i straffområdet genom vilket han tvingar försvararen att agera för att förhindra att Melker Spångberg blir helt ren. 

Vid det laget har Sylvia tröttat ut sina gäster, och kan så tryggt det nu går (vilket inte särskilt tryggt, det har vi alla lärt oss) luta sig bakåt och njuta av att få spela av matchen som det bättre laget.

-- Det var lite nervöst när de gjorde 1-1 där, säger Kim Vaattovaara när matchen är slut. I de lägena kan man lite grann välja, man kan välja att bara falla igenom, eller så sätter man sig emot. Det var det vi gjorde. Satte oss emot och vände på det.

Jag vill lyfta ett par spelare som jag tycker utmärker sig särskilt idag. Först och främst Joshua Sievertsen som är tillbaka och kommer in och skänker stabilitet i försvaret. Sen står både Sammi Sulejmanovski och Noel Tegelström för fina inhopp som bidrar till att förändra matchbilden tidigt i andra halvlek.

Stort plus också till Ares Sadri för hans insats. Han kom till oss i veckan och gör sin debut idag. Det är inget som märks, utan han har förstått sig på sin roll, jobbat stenhårt och fungerar redan i lagbygget.

Redan nästa fredag är det dags för Sylvia att spela hemma igen.

Då gästas vi av Smedby AIS.