I motljuset på City Gross Arena. Nästa gång vi spelar hemma spelar vi verkligen hemma. Den 30 juni möter vi Newroz på Östgötaporten.

Tiden beskrivs som en "grundläggande dimension" i vår tillvaro. Mot bakgrund av tiden kan vi beskriva händelser i dåtid och nutid. Vi kan använda tiden för att fantisera om vad som ska hända sedan. Tiden ordnar upp en sekvens av händelser något sånär.
Idag hamnade vi lite utanför gång och riktning.

När huvuddomare Håkan Söderman från Jönköping blåste igång Östgötaderbyt på City Gross Arena vägrade klockan på matchtavlan att starta. Vi kämpade med tiden mot tiden, vi fick klockan att räkna nedåt från fem minuter, från tio - men inte framåt.

En kvart in i matchen var tiden och vi tillräckligt i fas med varandra.
Då hade Sylvia hunnit missa två jättelägen.
Motala var bra när de väl fick tag i bollen, men givet hemmalagets stora spelövertag i inledningen kändes ledningsmålet närmare oss än dem. Det var det inte.
Fem minuter efter att vi fått igång klockan, omkring den tjugoförste matchminuten, gjorde Johannes Ehn 1-0 för Motala.

Det här plötsliga underläget satte fyr på Sylvia, som tog över spelet fullständigt. Motala fick försvara sig med hela laget och det gjorde de förvisso med den äran, särskilt utmärkte sig målvakten Anthony Ferrara (som uppifrån läktaren var skrämmande lik Pepe Reina). Att de flesta Sylviaskotten hamnade i hans favorithörn, det högra, gjorde hans dag på jobbet mycket mer trivsam än vad vi avsett.
Inför matchen pratade vi inte om vad det skulle innebära om vi faktiskt vann idag; att vi skulle leda tabellen. Men bara för att det inte sades var det knappast okänt för någon. Det där hoppet om seriens förstaplats hade redan impregnerat oss, och när Motalas ledningsmål tänt eld på Sylvialaget brann vi med en alltför intensiv kraft.

Vi var övertända, helt enkelt. Det märktes på överstegsfinterna, det märktes på skotten. 
Sylvia ville vinna för mycket, och när man vill vinna för mycket tror man oftast att det är svårare än vad det är - och när det verkar svårare än vad det är tror man gärna att man själv behöver krångla till saker också. Man tror att man kan lura svårigheten genom att vara ännu svårare.
Det fungerar sällan.

Tavelklockan kom igång samma sekund som domaren blåste igång andra halvlek och jag tänkte att score, nu är ordningen återställd, det råder harmoni i rumtiden.

Nu vänder vi rätt på det här.
Det tog två minuter så hade Johannes Ehn gjort 2-0.
Han kom helt ren och behöver bara peta in bollen bakom Julius Lindgren. Ett alltmer frustrerat Sylvia jagade reducering men tiden var inte på vår sida, den saktade liksom inte in så som Motalas målvakt saktade in utsparkarna, den bara malde på framåt och ingenting av det som borde hända hände.
Jacke Lindahl och Manasse Kusu matade in inlägg mot Hampus Lönn och Daniel Andersson, men antingen hann Ferrara ner i högerhörnet eller så hamnade bolleländet utanför.
Matchen tappade fart men det gjorde inte klockan.

I den 70:e minuten gjorde Daniel Andersson 1-2 för Sylvia. Det här repade nytt mod i ett ganska utbrunnet hemmalag. Plötsligt vägde ingen någonting längre. Hela laget flyttade upp, och Motala var uppenbart stressade. Det blev lite småtjafsigt på planen.
Inte långt efter 1-2-målet borde Sylvia fått straff efter en tanklös Motalakapning. När domaren valde att förbise händelsen mumlades det om VAR för division 2 på läktaren; så kom VM ända till City Gross arena den här måndagskvällen.
Hampus Lönn hade ett ypperligt läge att göra 2-2 strax innan nittionde minuten men fick felträff och bollen tog en ologisk sväng upp och utanför.
När domaren blåste av kunde vi inte riktigt förstå att det var slut.
Det hade ju gått helt fel.
Vi visste att Motala var ett gäng serietoppsskadeskjutare av rang men eftersom vi visste det borde vi vara immuna. Det var vi inte.

Nästa tisdag möter vi Södertälje borta. Vi har en vecka på oss att skaka av oss det här nederlaget.
Sopa ihop skärvorna av det här sönderslagna serietoppshoppet och samla ihop dem till en praktfull hög.
Den som samlar ihop skärvorna är den som får högen, trots allt.
Det verkade inte så just idag eftersom klockan stjälpte till men vi har fortfarande tiden på vår sida.

Matchfakta:

IF Sylvia
Julius Lindgren
Felix Bengtsson- Sebastian Detterman- Hampus Näsström- Jakob Lindahl (k)
Marwan Baze
Theo Rask - Manasse Kusu
Carl Björk - Daniel Andersson - Hampus Lönn

(Bänken: Robin Gustavsson, Adam Filipsson, Antonios Bahdke, Oskar Törnfeldt och Christoffer Tapper Holter)

0-1 Johannes Ehn, minut 21
0-2 Johannes Ehn, minut 47
1-2 Daniel Andersson, minut 70

IF Sylvia vill rikta ett särskilt tack till Lindö FF som haft kiosken öppen under tiden vi var hemma i ert hem, och till IFK Norrköpings P06:or, som varit våra bollkallar under våren.